Vecka 34+2

Du är i vecka 35.

Du har gått 34 fulla veckor och 2 fulla dagar (v34+2).

Du är i 8:e kalendermånaden.

Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).

Du är i trimester tre.

Beräknat förlossningsdatum Lör 7 jan 2012

Du har 39 dagar kvar till beräknad förlossning.

39 dagar. 39 dagar! Och det är om bebisen stannar så länge som den ska.

Idag var det sista vattengympan för terminen. Tänk att jag har kunnat vara med alla 16 gånger och nu blir det ingen mer. Det känns lite som sista chansen att få röra på sig någorlunda normalt. Värmen är helt underbar och för en liten stund känns kroppen inte så dum. Jag har fått skippa en del rörelser de senaste veckorna, eller snarare modifierat dem. När det är hopp med benen isär så kör jag skidåkning istället till exempel. Och grodhoppen när man helst ska slå knäna i hakan… de är lite svåra att få till med 35-veckorsmage. Den är rätt liten, men hård och verkligen i vägen. Det var med lite vemod vi sa hejdå och ”lycka till” till varandra i omklädningsrummet. Men några av dem kommer jag i alla fall ha kontakt med även framöver.

Just nu längtar jag efter:
– bebisen
– att kunna röra mig utan smärta
– bebisen
– att slippa kissa 7 gånger varje natt
– bebisen
– att kunna gå (Oj, vad jag ska gå! Jag ska gå och gå och gå. Bara för att jag kan.)
– bebisen
– förlossningen, för då får jag ju möta…
– bebisen!
– att få äta och dricka allt sånt där gott man inte ska när man är gravid
– BEBISEN! 🙂

Vad kul att några har gissat på när bebisen kommer och hur stor Räkan kommer vara då. Fortsätta gärna gissa! Det ska bli kul att se vem som är närmast. På måndag ska vi på nästa TUL och då får vi ju lite tydligare indikationer på om tillväxten är normal eller om kurvan planar ut även den här gången.

Vecka 34+0 – Årets julklapp?

Får jag lov att presentera: Magen, vecka 34+0!

Vi har inte varit så duktiga på att föreviga magen den här gången. Jag tror det är andra gången vi tar kort på den. Men nu när den snart inte finns mer började jag känna att det var dags. Vad passar då bättre, än att slå in den i julsnöre? Det är ju ändå första advent idag. Igår var det sex veckor kvar till bf och jag inser att om den här bebisen kommer ut samma dag som Storebror så är det bara 3,5 vecka kvar. Blir det i samma vecka som Lillebror så blir det en vecka senare. Ja, nu börjar det bli riktigt spännande!

När kommer bebisen? Gissa vettja! Gissa gärna även på längd och vikt. För att ha något att gå på så skriver jag hur det har varit med våra pojkar.

Storebror
Föddes i v 37+4 – 2475 g och 44 cm

Lillebror
Föddes i v 38+4 – 2570g och 48 cm

Den här bebisen har bf 7/1, har avvikit ungefär som Lillebror gjorde (-6,5% i v 31+1 – Lillebror låg på -5,4% i v 32) och så här har jag gissat sedan tidigare:

1. Vilken dag tror du din/dina bebis kommer att födas?
Gissar på 4/1 (bf är 7/1). Våra pojkar har kommit i v 37+4 och 38+4, så jag tippar på 39+4 nu. Dessutom kom ettan på en måndag, tvåan på en tisdag så då kommer säkert trean på en onsdag och då passar 4/1 jättebra.

2. Vilken tid tror du din/dina bebis kommer att födas?
Kl 01.15

3. Vad kommer din/dina bebis att väga?
2615 g

4. Hur lång kommer din/dina bebisar vara?
47 cm

Vecka 33+4 – Är det dags nu?

När jag var hos bm idag så mätte hon magen till 29 cm. Hon frågade om jag kom ihåg vad måttet var sist och jag svarade att jag trodde det var 28. Jag tyckte att hon höll med, men nu när jag kom hem så tittade jag vad jag skrivit från förra besöket och då hade jag skrivit 29 cm. Antingen mindes jag fel eller så är det helt enkelt dags nu.

Dags för utplanande sf-kurva. Fast jag tror att bilden jag har är lite äldre än den som används i datajournalen numera, för på bm’s kurva låg inte pricken så långt ner mot den streckade linjen som på min bild ovanför. Eller så är det den streckade linjen som är högre upp på den här. Hur som helst går det trögt med tillväxten och det ska bli skönt att få den där extrakollen 5/12 hos dr B.

Vecka 33+4 – MVC

Imorse var jag hos barnmorskan. Hon är riktigt bra, S. Vi pratade om min sjukskrivning och lite om förlossning. Jag frågade om hon hade något bra boktips och hon visade mig Gudrun Abascals bok ”Att möta förlossningssmärtan”. Efter besöket tog jag mig till Stadsbiblioteket för att se vilka böcker som finns och när jag väl kämpat mig dit visar det sig att de inte öppnar förrän 10! Fasiken, så arg jag blev. Jag hade gått hela vägen i onödan och fick dessutom gå hela vägen tillbaka till MVC, där bilen stod. Nu kommer jag säkert få skitont resten av dagen och ändå inte ha några böcker.

Bebis är busig och ligger lite snett i magen. Huvudet är neråt, men inte i mitten utan på min högra sida. Rumpan är uppåt åt vänster. Nu får vi hoppas att det rättar till sig tills det är dags att komma ut.

Bltr: 120/80
SF-mått: 29
Hjärtljud: runt 130

Nästa besök är om två veckor och då är vi ju en bit in i december redan. Jisses, det är verkligen snart dags att få möta den lilla grodan i min mage. Jag längtar såååå!

Vecka 33+3 – Hemma

Nu har jag varit hemma i en vecka och jag kan inte begripa hur jag skulle ha kunnat jobba över huvud taget de här dagarna. I måndags kväll satt jag på golvet en stund. Lekte med barnen och sånt som en mamma gör. En timme senare kunde jag inte röra mig. Jag grät av smärta och kunde knappt lyfta benen. Att ta sig upp för trappan till sovrummet kändes som ett helt träningspass och hela natten var hemsk. Varje lite rörelse gjorde så ont så att det kändes som knivar i hela bäckenregionen. Att ta sig upp på toaletten blev jätteprojekt och att dessutom göra det med sammandragningar… Det var som att försöka resa sig samtidigt som någon trycker en 10kg-medicinboll mot magen och sticker med tusen nålar inuti bäckenet. Och hela tiden är man så kissnödig att minsta lilla felrörelse skulle göra att man kissar på sig. Jag har till råga på allt en bebis som gör allt h*n kan för att trycka mot min blåsa. Gravidglamour…

Jag är otroligt trött och jag kan tänka mig att värken gör mig ännu tröttare. Åh, vad jag längtar till våren, bebis och alla promenader vi ska gå. Jag ska gå och gå och gå. Bara för att jag kan!

Imorgon är det dags för bm-besök igen och efteråt tänkte jag försöka ta mig till biblioteket och se om jag kan hitta några böcker om förlossning. Jo, för hur det än är så ska ju ungen ut förr eller senare. Jag läste lite innan Lillebror föddes och det var bra mental förberedelse. Jag längtar efter förlossningen med lite skräckblandad förtjusning. Visst gör det satans ont, men det är ändå så jäkla häftigt. Jag känner mig oerhört glad som kommer få uppleva det ännu en gång.

Vecka 33+0 – Vagnen

Jag gjorde ett litet nödrop på FB om att vi behöver skötbord, badbalja och ståbräda till vagnen och fick en del bra svar. Så det ska nog ordna sig med grejer.

Helgen har varit härlig, men tung. När alla är hemma blir det inte lika mycket vila som jag kan få under veckodagarna nu när jag är sjukskriven. Jag blir helt slut av att äta frukost med de andra och det är jobbigt att se hur mycket M måste göra här hemma. Han är helt fantastisk och vi vet ju att det är en kort tid kvar av det här nu. Snart är jag rörlig och starkare igen och förhoppningsvis slipper jag ha ont när bebisen väl är här. Åh, så jag längtar efter dig nu, lilla bebis!

Idag fick vi i alla fall ett par timmar för oss själva, när mina föräldrar kunde passa barnen. De hade dessutom kusinerna där, så det var fullt hus. Heja mamma och pappa! Vi hann storhandla för veckan, handla en kalaspresent, en julklapp och dessutom fylla på barnens garderober ordentligt. Jag kunde snigla mig fram och M behövde bara bära påsar, inte släpa på eller springa efter trotsiga barn.

Här är vagnen bebisen ska få åka i, en Teutonia Cosmo. Hoppas h*n kommer trivas däri. 🙂 Det känns smått overkligt att vi får ha en sån i huset igen (både bebis och vagn), men det hjälper lite att det står en vagn i vardagsrummet och påminner oss.

Jag har tänkt sy en mysig åkpåse att ha i liggdelen, för den tjocka dunpåsen vi köpte till är lite stor att knöla ner. Det går, men det blir lite trångt.

Ett sånt här babygym har jag snöat in på också. Är det inte helt underbart? Vi får se om det blir ett sånt eller inte. 😉

Vecka 32+5 – Ont, ont, ont

Det är fredag och jag har snart gått 33 fulla veckor (imorn). Igår var första dagen jag var hemma helt och jag var helt slut hela dagen. Inatt kraschade fogarna även helt framtill, så jag kan inte röra mig en millimeter utan att det gör ont. Dessutom kom Lillebror in till oss och hade svårt att somna, så det var ett snurrande och väldigt trångt i sängen. Jag ligger ofta väldigt stilla under nätterna, dels för att jag måste bulla upp med kuddar för att inte ha ont och dels för att det gör ont att röra sig. Det gör att höfterna och ryggen också gör ont när jag vaknar, för att jag legat så stilla… Moment 22!

M tog barnen till dagis och skola imorse, så jag skulle slippa gå. Jag känner mig så frustrerad och handikappad! Att bara gå på toaletten är ett helt projekt och att klä på sig…

Men jag försöker se slutet på det här. 7 veckor kvar om bebisen stannar tiden ut. Om veckorna fortsätter gå så fort som de har gjort så har vi snart bebisen på utsidan. Det längtar jag efter nu. Jag känner mig väldigt färdig med det här.

Vecka 32+1 – Sjukskriven

Jag gick till läkaren idag. Jag gick därifrån lätt chockad och väldigt mycket sjukskriven. Närmare bestämt på heltid tills bebisen är född. AT-läkare H såg mig vagga in i sitt rum, lyssnade på hur mina dagar ser ut, gjorde en noggrann koll av mitt hjärta och lungor (främst eftersom jag haft lite svårt att andas senaste veckorna), kände och lyssnade på bebisen och sa sen att han skulle skriva ihop ett brev. ”Du måste vila.” var diagnosen. Enligt honom så kan kraftig foglossning och stress leda till en för tidig förlossning, vilket är extra viktigt att försöka förhindra i mitt fall då våra tidigare barn inte vuxit så bra i slutet och man förmodar att det är stor risk för att det sker även den här gången. Jag började föreställa mig att jobba halvtid och kände att det skulle vara en stor förbättring för mig, när Dr H sa: ”En del kan ju tänka sig att fortsätta jobba på till exempel halvtid, men i ditt fall är det ju inte någon bra ide. Eftersom du aldrig vet hur dagarna kommer att bli så är det dumt att lova något. Du behöver vila för att inte riskera att du försämras eller att barnet föds för tidigt.” Jag blev rätt ställd först (och försökte nog till och med protestera lite, som den envisa tant jag är), men Dr H lät mig inte vinna.

När jag kom till jobbet fick jag det bekräftat, att det nog inte var så dumt beslut av läkaren ändå. När jag berättade för chefen så fick jag inte ett snällt ord, utan en lång lista med frågor om jag inte kunde ”trappa ner” istället för att gå hem och hur jag hade tänkt avsluta/lämna över mitt arbete. Jag hade ju kunnat vända på klacken och säga att jag inte vill göra något alls. Mina egna förslag om att jag skulle komma in imorgon och knyta ihop mitt jobb och delegera vidare den information som bara jag har, ansåg hon var det minsta jag kunde göra. Inte ett enda ”ta det i din takt” och inte ett snällt ord om att hon var glad att jag är villig att göra vad jag kan för att avsluta med flaggan i topp.

Nu hoppas vi bara att FK inte tänker krångla om skmjukersättningen. Men läkaren var väldigt bra där och sa att jag bara skulle ringa om något behövde kompletteras, så skulle han ordna det.

Så nu väntar ett par dagars städande och fixande på jobbet och sen är det mysbyxorna på.

Vecka 31+4 – BM-besök

Nu har jag varit hos min bm och hon talade vett med mig!  Hon såg mig när jag gick och bokade genast in mig på en läkartid på måndag. Jag är glad att jag var ärlig och inte satt där och sa att allt är så bra, som jag brukar.

Med tanke på att jag har lite av en riskgraviditet i slutet, har två barn hemma, jobbar fortfarande heltid, har en totalt oförstående chef och så foglossningen och sammandragningarna på det, så tyckte hon absolut att jag skulle börja varva ner lite nu. ”Det är ju några veckor kvar, som du ska orka” sa hon. När jag öppnar mig och berättar precis vad jag känner så blir jag jättekänslig och bryter lätt ihop och gråter. Det är nog därför jag så sällan gör det, utan biter hellre ihop. Även idag satt jag med tårar i ögonen när jag sa som det var, men jag vågade i alla fall. Nu får vi se vad det leder till, men förhoppningsvis kanske även läkaren talar lite allvar med mig så jag inte ser det som ett nederlag att vila lite.

Bebishjärtat dundrade på med ungefär 148 bpm och det var bra med mig också. SF-måttet hade rättat till sig lite också, helt enligt tillväxt-UL vi gjode i måndags. Jag känner mig så lättad att det är torsdag och bara en arbetsdag kvar den här veckan och så borde man väl kanske inte känna? Jag tror jag ska gå på den där läkartiden på måndag.

Hb: 125
Bltr: 120/75
Fosterljud: 148
SF-mått: 29
Och så tog hon urinprov för att jag bad henne, mest för att få veta att mina sammandragningar inte beror på något sånt, och det såg bra ut det också.

Vi hade en riktigt jobbig morgon. Lillebror var jättestrulig och mitt tålamod tröt. Skällde på båda barnen, hade dåligt samvete och ville bara sätta mig ner och gråta. Jag känner hur jag inte räcker till eller orkar som jag vill. Lillebrorstrotset just nu biter på mig och jag blir frustrerad att jag inte orkar låta det passera. Så fort vi kommer utanför dörren så blir allt lugnt och på väg till skola och dagis är allt hur mysigt som helst. Jag avskyr att det blir så. Jag vill inte ha en bråkig start på dagen och det brukar vi ofta prata om hemma. Värken gör ju allt svårare, för jag inte kan bära Lillebror som det ibland kräver när han slänger sig på golvet eller far upp och ner från stolen vid frukostbordet så ingen får någon ro. Jag avskyr verkligen att jag inte orkar stå emot att bli arg då. Det hjälper ju inte. Och sen sitter det dåliga samvetet i hela dagen som ett moln över huvudet. Känner mig ledsen då, att det inte blir som jag vill eller hoppas.

Vecka 31+3 – Det närmar sig

Du är i vecka 32.
Du har gått 31 fulla veckor och 3 fulla dagar (v31+3).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 7 jan 2012
Du har 59 dagar kvar till beräknad förlossning

Nu börjar jag förstå att det faktiskt är rätt så nära. 59 dagar kvar till bf, det är ju nästan ingenting.

Igår hade jag en skitdag, eller en ond dag. Ryggen, fogarna och hela den delen av kroppen fungerade kasst och gjorde ont. Vattengympan fungerade däremot riktigt bra. Däremot har jag insett att långa promenader är något jag måste vänta med tills bebis är ute. Varje dag jag mår lite bättre rör jag mig fortare och mer och då får jag direkt lida dagen efter.

I måndags hämtade vi ut barnvagnen. Det var ett gigantiskt paket som med nöd och näppe gick in i bagageutrymmet på bilen. I vår förra bil hade den aldrig fått plats. Jag fick hjälp av Storebror att montera dit hjul och så provkörde vi i vardagsrummet. Lillebror kom och sa ”åka vagnen” och ”min vagn” (det där med ”min” är väldigt typiskt vår lille 2-åring just nu), men jag förklarade att den är för bebisen som ska komma. Nu vet han att det är ”bebisens” vagn, men jag tror inte han förstår egentligen. Ungefär som att han vet att ”bebisen” är i mammas mage, men vad det innebär med en bebis i familjen har han såklart ingen aning om. Han märker att det är något på g, eftersom min mage växer och vi förbereder och pratar mycket om den kommande bebisen. Det har gjort att han är rätt mammig nu och i förrgår grät han när pappa skulle lägga honom och ville att jag skulle komma. Jag tror det kan vara bra för honom att få ha mig så mycket det går ett tag till, för sen blir det ju av naturliga skäl inte lika mycket tid för honom och mig. Storebror däremot längtar väldigt mycket efter bebisen nu och pratar med och pussar magen varje dag. Han blir glad när han får känna sparkar och pratar mycket om att han vill hjälpa till att köra vagnen när vi ska gå ut.

Imorgon är det bm-besök och jag tänkte att hon skulle få kolla alla värden den här gången. Sist jag var hos hennes kollega hade vi ju ett katastrofalt möte, där hon tyckte att inget behövde kollas. Att sitta och säga att jag måste trycka i mig järntabletter samtidigt som hon inte ens ville kolla Hb-t tycker jag inte riktigt rimmar. Men imorn får jag träffa bm S istället, så då kanske det blir lite ordning på torpet.