Vecka 33+4 – Är det dags nu?

När jag var hos bm idag så mätte hon magen till 29 cm. Hon frågade om jag kom ihåg vad måttet var sist och jag svarade att jag trodde det var 28. Jag tyckte att hon höll med, men nu när jag kom hem så tittade jag vad jag skrivit från förra besöket och då hade jag skrivit 29 cm. Antingen mindes jag fel eller så är det helt enkelt dags nu.

Dags för utplanande sf-kurva. Fast jag tror att bilden jag har är lite äldre än den som används i datajournalen numera, för på bm’s kurva låg inte pricken så långt ner mot den streckade linjen som på min bild ovanför. Eller så är det den streckade linjen som är högre upp på den här. Hur som helst går det trögt med tillväxten och det ska bli skönt att få den där extrakollen 5/12 hos dr B.

Vecka 33+4 – MVC

Imorse var jag hos barnmorskan. Hon är riktigt bra, S. Vi pratade om min sjukskrivning och lite om förlossning. Jag frågade om hon hade något bra boktips och hon visade mig Gudrun Abascals bok ”Att möta förlossningssmärtan”. Efter besöket tog jag mig till Stadsbiblioteket för att se vilka böcker som finns och när jag väl kämpat mig dit visar det sig att de inte öppnar förrän 10! Fasiken, så arg jag blev. Jag hade gått hela vägen i onödan och fick dessutom gå hela vägen tillbaka till MVC, där bilen stod. Nu kommer jag säkert få skitont resten av dagen och ändå inte ha några böcker.

Bebis är busig och ligger lite snett i magen. Huvudet är neråt, men inte i mitten utan på min högra sida. Rumpan är uppåt åt vänster. Nu får vi hoppas att det rättar till sig tills det är dags att komma ut.

Bltr: 120/80
SF-mått: 29
Hjärtljud: runt 130

Nästa besök är om två veckor och då är vi ju en bit in i december redan. Jisses, det är verkligen snart dags att få möta den lilla grodan i min mage. Jag längtar såååå!

Vecka 33+3 – Hemma

Nu har jag varit hemma i en vecka och jag kan inte begripa hur jag skulle ha kunnat jobba över huvud taget de här dagarna. I måndags kväll satt jag på golvet en stund. Lekte med barnen och sånt som en mamma gör. En timme senare kunde jag inte röra mig. Jag grät av smärta och kunde knappt lyfta benen. Att ta sig upp för trappan till sovrummet kändes som ett helt träningspass och hela natten var hemsk. Varje lite rörelse gjorde så ont så att det kändes som knivar i hela bäckenregionen. Att ta sig upp på toaletten blev jätteprojekt och att dessutom göra det med sammandragningar… Det var som att försöka resa sig samtidigt som någon trycker en 10kg-medicinboll mot magen och sticker med tusen nålar inuti bäckenet. Och hela tiden är man så kissnödig att minsta lilla felrörelse skulle göra att man kissar på sig. Jag har till råga på allt en bebis som gör allt h*n kan för att trycka mot min blåsa. Gravidglamour…

Jag är otroligt trött och jag kan tänka mig att värken gör mig ännu tröttare. Åh, vad jag längtar till våren, bebis och alla promenader vi ska gå. Jag ska gå och gå och gå. Bara för att jag kan!

Imorgon är det dags för bm-besök igen och efteråt tänkte jag försöka ta mig till biblioteket och se om jag kan hitta några böcker om förlossning. Jo, för hur det än är så ska ju ungen ut förr eller senare. Jag läste lite innan Lillebror föddes och det var bra mental förberedelse. Jag längtar efter förlossningen med lite skräckblandad förtjusning. Visst gör det satans ont, men det är ändå så jäkla häftigt. Jag känner mig oerhört glad som kommer få uppleva det ännu en gång.

Vecka 33+0 – Vagnen

Jag gjorde ett litet nödrop på FB om att vi behöver skötbord, badbalja och ståbräda till vagnen och fick en del bra svar. Så det ska nog ordna sig med grejer.

Helgen har varit härlig, men tung. När alla är hemma blir det inte lika mycket vila som jag kan få under veckodagarna nu när jag är sjukskriven. Jag blir helt slut av att äta frukost med de andra och det är jobbigt att se hur mycket M måste göra här hemma. Han är helt fantastisk och vi vet ju att det är en kort tid kvar av det här nu. Snart är jag rörlig och starkare igen och förhoppningsvis slipper jag ha ont när bebisen väl är här. Åh, så jag längtar efter dig nu, lilla bebis!

Idag fick vi i alla fall ett par timmar för oss själva, när mina föräldrar kunde passa barnen. De hade dessutom kusinerna där, så det var fullt hus. Heja mamma och pappa! Vi hann storhandla för veckan, handla en kalaspresent, en julklapp och dessutom fylla på barnens garderober ordentligt. Jag kunde snigla mig fram och M behövde bara bära påsar, inte släpa på eller springa efter trotsiga barn.

Här är vagnen bebisen ska få åka i, en Teutonia Cosmo. Hoppas h*n kommer trivas däri. 🙂 Det känns smått overkligt att vi får ha en sån i huset igen (både bebis och vagn), men det hjälper lite att det står en vagn i vardagsrummet och påminner oss.

Jag har tänkt sy en mysig åkpåse att ha i liggdelen, för den tjocka dunpåsen vi köpte till är lite stor att knöla ner. Det går, men det blir lite trångt.

Ett sånt här babygym har jag snöat in på också. Är det inte helt underbart? Vi får se om det blir ett sånt eller inte. 😉