Jag gick till läkaren idag. Jag gick därifrån lätt chockad och väldigt mycket sjukskriven. Närmare bestämt på heltid tills bebisen är född. AT-läkare H såg mig vagga in i sitt rum, lyssnade på hur mina dagar ser ut, gjorde en noggrann koll av mitt hjärta och lungor (främst eftersom jag haft lite svårt att andas senaste veckorna), kände och lyssnade på bebisen och sa sen att han skulle skriva ihop ett brev. ”Du måste vila.” var diagnosen. Enligt honom så kan kraftig foglossning och stress leda till en för tidig förlossning, vilket är extra viktigt att försöka förhindra i mitt fall då våra tidigare barn inte vuxit så bra i slutet och man förmodar att det är stor risk för att det sker även den här gången. Jag började föreställa mig att jobba halvtid och kände att det skulle vara en stor förbättring för mig, när Dr H sa: ”En del kan ju tänka sig att fortsätta jobba på till exempel halvtid, men i ditt fall är det ju inte någon bra ide. Eftersom du aldrig vet hur dagarna kommer att bli så är det dumt att lova något. Du behöver vila för att inte riskera att du försämras eller att barnet föds för tidigt.” Jag blev rätt ställd först (och försökte nog till och med protestera lite, som den envisa tant jag är), men Dr H lät mig inte vinna.
När jag kom till jobbet fick jag det bekräftat, att det nog inte var så dumt beslut av läkaren ändå. När jag berättade för chefen så fick jag inte ett snällt ord, utan en lång lista med frågor om jag inte kunde ”trappa ner” istället för att gå hem och hur jag hade tänkt avsluta/lämna över mitt arbete. Jag hade ju kunnat vända på klacken och säga att jag inte vill göra något alls. Mina egna förslag om att jag skulle komma in imorgon och knyta ihop mitt jobb och delegera vidare den information som bara jag har, ansåg hon var det minsta jag kunde göra. Inte ett enda ”ta det i din takt” och inte ett snällt ord om att hon var glad att jag är villig att göra vad jag kan för att avsluta med flaggan i topp.
Nu hoppas vi bara att FK inte tänker krångla om skmjukersättningen. Men läkaren var väldigt bra där och sa att jag bara skulle ringa om något behövde kompletteras, så skulle han ordna det.
Så nu väntar ett par dagars städande och fixande på jobbet och sen är det mysbyxorna på.
baby 3.0 